Det tog oss drygt två veckor att komma fram till vad vår lilla flicka skulle heta. Som många andra föräldrar hade vi gjort vår läxa och skrivit ner en lång lista med olika namn innan bebisen föddes. Vi smakade på de, behöll några, förkastade många och efter en tid kom vi fram till två namn som vi båda gillade men längre än så kom vi inte. Vi bollade fram och tillbaka mellan dessa två namn och till slut bestämde vi oss för att skjuta på beslutet och ni vet ju vad som hände sen, bebisen hade bråttom och kom tre veckor tidigare. Där stod vi, utan namn och utan att se på henne vad hon ville heta. Väl hemma började vi fråga familj och vänner, "Vad passar bäst?", "Hur låter det här?" och "Kan du prova att säga dessa namn?". Efter mycket om och men öppnade hon upp ögonen en dag och vi frågade henne. Det stod klart och tydligt att hon skulle heta Isabella. Nu i efterhand kommer jag ihåg att vi frågade henne när hon fortfarande var i magen, vad hon tyckte om de olika namnen. En klar och tydlig spark kom när vi sa Isabella. Vi borde ha lyssnat på denna bestämda dam redan då. Så, här har ni henne, Celia - efter farmor och farmors farmor, Sofia - efter världens bästa moster och Isabella - för att mamma och pappa tyckte det passade henne så fint! Celia Sofia Isabella!
 |
| Celia Sofia Isabella |
Etiketter: Farmor, Isabella